32.5år har gått sen min mamma satte sin fot här på Rosengårds rektorområde för första gången. Men idag är det sista gången hon lämnar denna arbetsplats som anställd.
Responsen mamma har fått av sina arbetskolleger är enorm, jag blir tårögd av allt. Det är precis som att rullgardigen har åkt upp för vissa personer att det mamma har berättat om och kanske inte var så lätt som de trodde. Att kämpa mot sin chef som är trångsyn och har förutfattade meningar inte är det lättaste, det tar på kraften och den posetiva energi som ett jobb ska ge. Men nu är det slut på energitjuvar nu ska mamma bli en affärskvinna....eller...tja....hon har ju sitt företag men affärskvinna ut i fingertopparna kommer hon nog aldrig bli. Hon är för generös och för hjälpvillig för att kunna bli det. Men hon kommer göra sånt som hon kommer må bra utav.

Det som står på mammas sista schema är att bjuda på fika och vara med på 2st möten. Sen är det slut för idag och tack för det liv som varit här på skolan!

Ett nytt liv kommer utforma sig, bladen i detta nya kapitel är fortfarande vita och oskrivna. Men det man kan ana på dessa vita blad är något positivt och lärorikt.