32.5år har gått sen min mamma satte sin fot här på Rosengårds rektorområde för första gången. Men idag är det sista gången hon lämnar denna arbetsplats som anställd.
Responsen mamma har fått av sina arbetskolleger är enorm, jag blir tårögd av allt. Det är precis som att rullgardigen har åkt upp för vissa personer att det mamma har berättat om och kanske inte var så lätt som de trodde. Att kämpa mot sin chef som är trångsyn och har förutfattade meningar inte är det lättaste, det tar på kraften och den posetiva energi som ett jobb ska ge. Men nu är det slut på energitjuvar nu ska mamma bli en affärskvinna....eller...tja....hon har ju sitt företag men affärskvinna ut i fingertopparna kommer hon nog aldrig bli. Hon är för generös och för hjälpvillig för att kunna bli det. Men hon kommer göra sånt som hon kommer må bra utav.

Det som står på mammas sista schema är att bjuda på fika och vara med på 2st möten. Sen är det slut för idag och tack för det liv som varit här på skolan!

Ett nytt liv kommer utforma sig, bladen i detta nya kapitel är fortfarande vita och oskrivna. Men det man kan ana på dessa vita blad är något positivt och lärorikt.

Kära blogg och bloggläsare!

Det känns just nu som jag gästspelar på min egen sida. Det senaste inom dator haveriet är att det inte såg så bra ut. (vad det nu innebär) Men jag gissar att det ser mörkt ut för min vita skönhet. Men jag får avvakta och se vad som sker. Men jag känner mig otroligt handikappad utan den, fast jag får en massa tid över helt plötsligt. De som nog e gladast över mitt dator haveri är nog mina kunder som inte får fakturor just nu, men säg den glädje som varar för evigt? Dom kan räkna med att fakturorna dimper ner i brevlådorna när min dator e på banan igen!

Det som har skett under blogg sömnen här e att jag åkte på en förkylning som hette duga. Feber, rasp-fördjävligt-döds-ont i halsen och en snorkran till näsa. Så i 2,5dygn så var jag mer eller mindre sovandes (efter en underbar tjej på apoteket gett mig tabletter som bedövade bort hela halsen). De få perioder jag var vaken gick krafterna åt att gå ut med älsklings hunden.
Det var underbart att ha Eddiesen hemma när man var sjuk, han låg som ett frimärke längst kroppen och värmde mig när jag hade frossa och gav mig det sällskapet som jag alltid suktar efter när jag inte mår så bra.

Nu e jag på fötter igen, men det verkar som min kära bil oxå har fått en infektion. Hon e trött, antagligen batteriet. På 2veckor så har hon fått för sig att helt plötsligt somnat vid 2 tillfällen när jag ska starta henne. Då har jag ändå precis haft igång henne (eller med någon timmes mellan paus)....mm..så jag får nog investera i ett nytt batteri så jag inte blir ståendes någonstans.

När det gäller Eddie träningen så går det framåt. Han börjar bli riktigt duktig på inkallning (utan distraktion) och gå lös e han en riktig fena på. Han e bättre på att gå lös än i koppel. Sitt kan han som en smäck men ligg är svårare. När han ska ligga så ser han ut som en kulle, rumpan och framtassarna i marken men ryggen som en båge i luften och en böjd hals som försöker norpa till sig godiset. =) Valpkursen är fortfarande väldigt givande och jag ser fram emot veckans träning. Vi ska träna (förutom ligg) på tass eller give me 5, ordet vänta (genom att låta valparna vänta på att ta godis tills man ger de tillåtelse. Målet är att kunna lägga en godisbit på en tass eller på nosen eller något liknande)  

Nu ska jag fortsätta att försöka uppdatera mig i bloggarnasvärld medans jag har tillgång till en dator!

Ha det bra och vi får se när jag har tillgång till dator nästa gång!