God morgon eller middag börjar det bli nu, tiden springer ifrån mig.

Just nu så sitter jag mitt emot min mamma vid köksbordet och lyssnar på Svensktoppen. Det har blivit lite som en rutin att göra det på söndagarna här hemma. Väldigt mysigt faktist. Jag trodde aldrig jag skulle tycka om det för när jag va yngre så vad det töntig och bara gammla som gjorde det. Slutsats av det så måste jag vara tönt och gammal...men det tar jag. Jag trivs faktist oerhört bra med min ålder och med mig själv. Visst måste jag jobba med mig själv lite på vissa punkter, men jag har kommit en bra bit på vägen med den person jag vill vara.

Min mormor lämnade jorde livet för 2veckor sedan, begravningen kommer inte vara förrän i oktober och just nu så e det lite oroligheter kring begravningen. Vår släkt har som de flesta andra släkter några "svarta får", och tyvärr så har en av mina nästkusiner glidigt in på helt fel stig här i livet och sitter just nu i fängelse. Vilket jag tycker e ganska skönt för då kan han inte göra några nya dumheter och ingen kan göra honom något för att skada honom, förhoppningsvis. Jag vet inte vad han sitter inne för, jag har inte den kontakten med honom.  Det som känns skönt är att det fängelse han sitter i e inte där tungt kriminella sitter. För jag vet inte hur jag hade reagerat om jag hade fått veta att han har ett liv på sitt samvete. Det enda jag vet e att mitt hjärta dunkar för honom. Han e tyvärr ett offer för situationer. Han har inte haft någon mamma eller pappa som har gett honom trygghet eller kärlek. Inte för att jag tycker att det e okej, det e ingen ursäkt, för han e människa som måste ta beslut vad han vill eller inte vill göra. Det som gör lite extra ont i hjärtat när jag tänker på han är att han va på så god väg att klara upp allt skit. Ta sig ifrån allt svart, men han trilla tillbax. Han va för svag för att stå emot. Det blev ett återfall precis som oss matmissbrukare eller vem som helst som missbrukar något.
Tanken är att han ska komma till begravningen, han får permiss. Problemet är att alla tycker inte detta e okej. Jag tycker inte att det e min del att dömma om han får komma eller inte, för det e mormor och hans relation som e det viktigast och de hade en bra relation. Mamma berättade nu att han kommer ha 2st fångväktare med sig. När mamma sa det så fick jag en känsla i kroppen som jag inte vet hur jag ska tolka. För jag vill gå fram till honom och ge han en stor varm kram och sen skaka om honom och säga till honom att han måste vara rädd om sig själv och inte utsätta sig för idiotsaker för han e mer värd än så. Men vågar jag om det e vakter med honom? Jag fick en känsla av en amerikansk film och otrygghet, att jag skulle bli tagen som "gissla" för att han såg sin möjlighet att försöka smita. Samtidigt vet jag ju att det e löjligt...för det kommer inte inträffa...men tänk OM det sker. =/ 

Jag måste be om ursäkt till Jenny, Caisa och Matilda för att jag inte har svarat på kommentarerna för jag e inte kompis med bloggen. Jag har inte uppmärksammat att det har kommit in kommetarer för de står inte där de brukar göra utan de går bara in i en folder som man måste klicka på för att se de.
Men tack för att ni ger mig respons..=)



Jenny du undrade om mitt mönstret till denna krage

Det va oerhört enkelt

100 st maskor (hade kanske tagit 80st i stället, den blev ganska stor..smaksak)
nr 10 stickor, jag stickade den på rundstickor.
2st räta maskor och 2st avia...sen e det bara att köra på.
Det blev lite mer än 3st nystan.

Lycka till! =)