Jag kom ut och gjorde det. De första 2 km gick bra och till och med lite lätt och det tog 13.10. Ingen jätte bra tid, men helt okej i min mått mätt. Efter 2 min gång så satte jag igång benen igen. 6min lufsande kändes bra men sen tog det mentalt nästan stopp.

Alla negativa tankar kom, jag ville bara stanna och vägen kändes evighets lång. Huvudet bara gav upp, det ville inte mer. Men så tänkte jag en aktiv tanke: E du trött i benen?? Svaret blev: NÄ, det e jag inte . Utan det var huvudet som ville ge upp, men kroppen klarade av mer. Så jag satte små mål för mig själv som: Fram till bro, upp för backen, fram till vägen, över nästa väg..och helt plötsligt så var det bara några 100m kvar och det visste jag att skulle orka. Detta gjorde så att jag klarade av att springa som planerat. Tiden blev 14.21 på sista 2km

MEN jag får lite frågor om mig själv: Varför får jag ont i örat? Varför blir jag så trött mentalt? Vad krävs av mig för att jag ska orka längre mentalt?

...

totalt för 4km och 2min gång blev tiden 29.36 och jag var DÖD! Tänk att inte ens orka jogga 30 min... det e galet!

Men jag får kämpa vidare... man kan inte vara max tränad om man inte tränar eller hur?! Det e bara att fortsätta!

...

Hoppas ni har haft en bra dag!

Mia