Begravning och energi givande kväll
Idag har jag träffat en äkta "Stig Helmer". Det enda som saknades va lilla toffsen i nacken.
Igår så va vi och hämtade askan av Annie. Askan låg i en liten pappersurna. Vi åkte upp till torpet och hade en liten jordfästning. Det känns lite konstigt, det känns ibland som vi aldrig har haft Annie som hon bara var en dröm. Det känns så avlägset på något sätt, samtidigt som längtan efter henne e stor. Att begravs sitt "barn" e inte något lustfyllt samtidigt så känns det som om att de blir ett avslut, en lättnad.
Jag la en sten över graven, jag kommer skriva på stenen nästa gång vi e där uppe.
Kvällen igår va annars mycket trevlig, vi va hemma hos Caisa och grilla och smakade 7 olika sorters glass. Det som blir nästa projekt blir att försöka få en krämigare konsistens. För de kan bli lite isiga....men vilket fall så tyckte jag att de va goda över lag...men vissa va lite godare än andra. Smultron/choklad va nog den vinnande smaken! =)
Varje gång jag e hemma hos Caisa (med familj) så tänker jag nästan alltid på hur välkommen jag känner mig och hur hemma jag e....jag trivs så oerhört med alla dessa personer dvs Caisa , hennes sambo och hennes underbara dotter! Att jag e så tacksam att vi vågade ta kontakt med varandra efter de år vi va i från varandra. Att vi klickade igen...för det e inget som är självklart. Caisa e den person som e den viktigaste vännen jag har. Jag vet att jag får reda på vad hon tycker och tänker fast det kasnske inte e det svaret jag vill ha, men samtidigt så ger hon hopp i de svartaste och jobbigaste stunderna. Det e viktigt hos vänner att kunna få andra syn vinklar på tillvaron. Sen så tycker jag extra mycket om henne för hon e som hon e...man kan inte ändra henne....man ska inte ändra henne..för hon e bäst som hon e!
När man sitter i deras kök och pratar eller pysslar eller vad man nu gör där så e det så avkopplande och energi höjande. Det e en egenskap som inte alla besitter!
Igår när vi satt i sofforna så kom jag på mitt och Caisas löfte när vi gick på gymnasiet...om vi inte hade kille när vi va 28 så skulle vi gifta oss. Precis som livet skulle ta slut vid 28 (tur vi bara e 20) ...så sa Caisa att det hade väl inte varit så illa..och det hade det inte varit. Men roliga tankar man hade när man va yngre! =)
Ne, nu ska jag ta tag i denna eftermiddag oxå...vad det nu kommer innebära!
Igår så va vi och hämtade askan av Annie. Askan låg i en liten pappersurna. Vi åkte upp till torpet och hade en liten jordfästning. Det känns lite konstigt, det känns ibland som vi aldrig har haft Annie som hon bara var en dröm. Det känns så avlägset på något sätt, samtidigt som längtan efter henne e stor. Att begravs sitt "barn" e inte något lustfyllt samtidigt så känns det som om att de blir ett avslut, en lättnad.
Jag la en sten över graven, jag kommer skriva på stenen nästa gång vi e där uppe.
Kvällen igår va annars mycket trevlig, vi va hemma hos Caisa och grilla och smakade 7 olika sorters glass. Det som blir nästa projekt blir att försöka få en krämigare konsistens. För de kan bli lite isiga....men vilket fall så tyckte jag att de va goda över lag...men vissa va lite godare än andra. Smultron/choklad va nog den vinnande smaken! =)
Varje gång jag e hemma hos Caisa (med familj) så tänker jag nästan alltid på hur välkommen jag känner mig och hur hemma jag e....jag trivs så oerhört med alla dessa personer dvs Caisa , hennes sambo och hennes underbara dotter! Att jag e så tacksam att vi vågade ta kontakt med varandra efter de år vi va i från varandra. Att vi klickade igen...för det e inget som är självklart. Caisa e den person som e den viktigaste vännen jag har. Jag vet att jag får reda på vad hon tycker och tänker fast det kasnske inte e det svaret jag vill ha, men samtidigt så ger hon hopp i de svartaste och jobbigaste stunderna. Det e viktigt hos vänner att kunna få andra syn vinklar på tillvaron. Sen så tycker jag extra mycket om henne för hon e som hon e...man kan inte ändra henne....man ska inte ändra henne..för hon e bäst som hon e!
När man sitter i deras kök och pratar eller pysslar eller vad man nu gör där så e det så avkopplande och energi höjande. Det e en egenskap som inte alla besitter!
Igår när vi satt i sofforna så kom jag på mitt och Caisas löfte när vi gick på gymnasiet...om vi inte hade kille när vi va 28 så skulle vi gifta oss. Precis som livet skulle ta slut vid 28 (tur vi bara e 20) ...så sa Caisa att det hade väl inte varit så illa..och det hade det inte varit. Men roliga tankar man hade när man va yngre! =)
Ne, nu ska jag ta tag i denna eftermiddag oxå...vad det nu kommer innebära!
Kommentarer
Trackback
