....

Bulltanden hjärtan sörjande kropp
Varför blir livet så kompliserat?
Känslorna e så delade så orförmögna att gå ihop med huvudet.
Krossade hjärtat tillhör inte mig, men jag känner hur mitt hjärta krackelerar för er skull.
Bulltande hjärtan sörjande kropp
Var e livet på väg?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Livet är så ibland Mia. Inget ser ut att gå ihop eller kunna förstås. Saker o ting går itu när känslor och viljor drar åt olika håll.

Ibland är man bara åskådare när andra är passagerare. Vart saker o ting leder vet man inte just då, man ser det först efteråt. Man kan bara härda ut på de sätt man kan finna och orka med. Men dessa är ögonblicken och stunderna som senare i livet definierar en del av dig som människa.

Det vackra är ofta är det underbara lika smärtsamt i upplevelse när det inte längre är underbart. Det är samma mynt, men olika sidor. Samma känslor men åt motsatta håll, lika tärande som givande. Som om det vore ett konto som måste balanseras.

Men stora ögonblick sker inte av en slump, det finns en mening i det. Och det är kanske en del av vår läxa, vad livet egentligen är. Själv tror jag alltmer att livets mening är att just att leka, lära och leva/älska. Men det kanske inte är någon stor tröst just nu.

2011-01-07 @ 12:38:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0