Hur kan man förklara en känsla i kroppen?? Kan man vara deppad fast man inte e deprimerad? Kan man vara fast i sin egen kropp?? Varför går man inte ut när man känner för det? Fast det e svårt att gå ut när fötterna e fastklistrade i lägenhetsgolvet. Idag så har jag haft en konstig känsla ikroppen..jag kan inte riktigt förklara den. Den har uttryckt sig att i att jag har varit hemma 3dagar, dvs mina trädgårsjobb har blivit lidande. Eftersom trädgårdsjobben blir lidande så får jag dåligt samvete och då mår jag ännu sämre och jag blir nästan helt paralyserad av allt jag vill/borde göra men det GÅR BARA INTE. Jag kan inte få fötterna att göra det jag vill göra...eller rättare sagt få huvudet att styra kroppen dit den borde.
Jag får bara en inre panik....som gör att jag inte gör ett enda skit som e vettit. 

Jag har sytt på lapptäcket idag oxå, men börjar bli rejält missnöjd med bakstycket..allt e knöligt och inte alls som jag hade velat. Jag vill att det ska vara PERFEKT...precis som jag alltid vill att det ska vara. Där av får jag ännu mer panik och bygger på min känsla av paralysering. 

Ikväll så ska jag på ett jobb möte....det e oxå lite panik. Det känns som att jag ska få kritik....fast jag vet att jag inte kommer få det. Men det e mitt inre som ger mig kritik för att inte vara bra nog. Att inte vara perfekt och noggann nog.....GHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaaaa.....

Jag måste komma på fötter igen. Få balans...jag borde ha mer luft i mitt schema... Men hur får jag mer luft i mitt schema när schemat redan e lagt?? Hur ska jag kunna lufta till det? Vet inte riktigt...

Men nu ska jag göra mig klar inför ett jobb möte.

Detta e Mysan som hjälper till med bakstycket