God kväll i stugor, lägenheter, hus eller vad ni nu bor i! =)

Vi har precis kommit hem från Lund. Vi hade match kl 12 och kom inte hem förrän nu. Vissa dagar blir inte som man tänkt. Men de kan bli bra ändå.
Vi hade handbollsmatch med våra tjejer och då kom älsklingens mormor och morfar och tittade på. Jag e svag för underbara mormor! Hon ville så gärna att vi skulle komma och fika efter matchen. Det kunde vi inte tacka nä till.
Jag kan verkligen komma på mig själv att suckta efter gammla människors livserfarenhet och trygghet. De har något djupare i sig än unga människor. Älsklingens mormor e en riktig liten bullmormor, hon e en ren DRÖM!!! Hon e omtänksam, varm hjärtad och godsint! Hon har nog aldrig gjort något elakt någon gång!!!!  Hon är ren KÄRLEK!!!

En tanke som jag har tänk på är: e tjejer "ömtåligare" än killar??? Vad tycker ni??? E vi det?? Klarar vi tjejer inte av att höra sanningen? Måste man bädda in sanningar?? Kan vi inte känna av när vi har gjort något bra? Måste vi alltid ha någon som berättar att vi e grymt bra på saker och ting??? (det e ju klart att det e trevligt att få höra det lite då och då, men alltid???? ) 
Hur tänker ni??