Här hemma hos mamma och pappa har jag mina skolsaker från 1an till gymnasiet. Jag hittade till och med en "bok" som det stod :GLAD SOMMAR önskar vi från Mammuten. Dvs mitt dagis. I min låda med alla saker i hittade jag lite skolkataloger. I 1an är alla små och söta....förutom jag. Så är det i alla skolkataloger från 1an på grundskolan till 3an på gymnasiet. Jag såg rent av fördjävlig ut!!
Då var det inte så viktigt för mig att vara snygg, för jag viste inte vad snygg innebar. Jag var så nöjd över vem jag va....jag tittade inte i speglen och dömde mig. Utan jag tog på mig mina kläder jag kände för och sket i att borsta mitt hår och gick ut och lekte. Jag förstod mig inte på hur man skulle klä sig...jag hade inte koll på mode eller vad som va inne. Jag tog på mig det som jag tyckte va fint eller skönt. Inget matchande, för det visste jag inte vad det var.

Men en sak som gör mig lite ledsen är att jag verkligen såg FÖRDJÄVLIG ut. Jag var söt tills jag var 5år. Sen så blev jag ett fetto monster. Jag är inte fin på ett enda kort fram tills gymnasiet.
Jag kommer fortfarande ihåg det ögonblicket då jag tittade på ett kort som en gymnasiekompis tagit på mig på ämnet:Foto. Första gången i min vuxna kropp då jag inte blivit ledsen inombords över att jag har ett yttre som var som en sumobrottarl tjej som inte alls speglade det jag såg inombords.

Jag var helt övertygad om att jag skulle dö som nunna, för ingen skulle se mitt inre och tycka om mig för att jag hade mitt fula yttre. Inte för att jag DÅ tyckte att jag var så ful (för jag såg ju mitt inre) men jag viste ju samtidigt att jag inte var smal, normal stor eller lite stor...för jag var FÖR DJÄVLA stor. Jag fick skämas i omklädningsrummet i klädbutiker för mig själv när alla valkar svämade över byxkanten. Jag grät 9 av 10ggr när jag provade byxor, bh, tröjor osv....konstigt man inte ville köpa kläder.

Konstigt att man blivit lite spegelfixerad nu? Jag känner för fasen inte igen min egen spegelbild. För nu ser jag ju till och med ganska bra ut... Nä jag e inte pinnsmal, nä jag har mycket kvar till "normala" kilotal men jag blir inte ledsen när jag ser mig i spegeln...jag kan tycka jag e snygg i ett omklädningsrum nu mera...och där av blir mitt klädkonto lite dyrare än vad jag igentligen har tänkt mig och ibland har råd med för jag MÅSTE ju bara ha de kläderna som gör så jag känner mig så!