i skrivande stund så sitter jag med ena handen på min mormor som kämpar med andningen. 3andetag sen 45sekunders andningsuppehåll. Det har snart gått en vecka utan hon fått någon näring där av så har hon magrat rejält...så smal min mormor e nu så smal har jag aldrig sett henne..mormor har alltid varit rund och gosig...men inte nu längre. Det e inte långt kvar nu.... vet faktist inte riktigt vad jag känner inför att hon kommer försvinna ifrån oss. Det e kluvna kännslor.... 

min älskade mormor
du vad där när vi va sjuka, tog hand om oss alla
när vi sov över hos dig så bädda du sofforna på ett speciellt sätt så vi inte skulle kunna trilla ner
du vek ner ena hörnan på täcket så att bäddningen så inbjuande ut att krypa ner i
du lagade mat på det gammal sättet som var guddomligt gott
du gjorde allt hantverk som man kan tänka sig
du var före din tid med mycket
du e älskad som mor och mormor
du kommer lämna ett storthål efter dig!!!